Jag är på botten! Allt har hopat sig och jag orkar inte ta itu med nåt! Var ska jag börja? Vad kom först, hönan eller ägget???? Mår jag dåligt för att alla problem eller har alla problem uppkommit för att jag mår dåligt?

Min härliga psykolog säger att jag absolut inte ska ta några viktiga beslut nu. Helt ok, jag tycker ändå inte om att besluta saker och ting. Men vad räknas som viktiga? Där måste jag ju ändå besluta...

Min käre sambo säger alltid att jag tänker för mycket. Det kan jag hålla med om. Men hur slutar man med det? Och hur kan man inte tänka?
Ibland när man frågar sambon vad han tänker på så svarar han
-Ingenting.
Det tror inte jag på. För hur lyckas man med det?